Förbilder/personlighet
För mig är det viktigt med förebilder, det måste inte vara förebilder som har med dina intressen eller karriärer att göra. Det kan vara personers personlighet.. Jag har ingen speciell förebild inom min dans, vilket jag faktiskt inte tycker e så bra. Men jag har andra förbilder, personer i mitt liv som jag är så otroligt imponeradde av.
Och ni som känner mig blir väl inte förvånade över vilka de är.
Det två absolut sörsta förebilderna jag har är mina bröder. Jag slutar aldrig, och kommer aldrig sluta beundra deras otroligt starka personligheter, deras starka utstrålning och inte minst sagt starka vilja. Deras sett att ge sig in i saker och ta sig igenom det, så sm resor , utbildningar och settet att skapa kontakter, och möta och betee sig med människor är helt otroligt. Och dom är väldigt smarta! Tycker jag.
Jag kan inte komma på någonting med mina bröder som dom skulle kunna misslyckas med, givetvis är ingen perfekt och för att lyckas bra måste man misslackas många ggr på vägen..
Dom är är tack vare sina starka personligheter och härliga utstrålningar väldigt populära. Sen tycker jag inte dom ser så tokiga ut heller. Haha!
När jag ser dom, så ser jag två otroligt starka personer. Och för mig ör det viktigt att vara stark, ha en stark vilja och en stark motivation. Samt en stark personlighet. Destå starkare personlighet man har detstå lättare blir man ihågkommen, anser jag.
Vad motiverar dig i livet?
Vad motiverar mig i livet? Dom motiverar mig! Mest av alla, utan dom hade jag aldrig, ja kan faktiskt säga det.. Aaaldrig vart där jag e idag. Även om jag dum som är jag är jämför mig med dom var o varannan dag och är otroligt rädd för att vara den i familjen som får "sämst karriär" då jag vet att med de utbildningar dom har och håller på med och som de personer de är vet att dom kommer väääldigt bra karriärer i livet.
Min dans garanterar ingenting, för jag får vad jag dansar för. Vad min kropp orkar och hurlänge den orkar vet inte jag. Skadar jag mig ordentligt är de kört, vad gör jag då? Jag har ansvar för min kropp. Efter lite insidenter inom dansen har man ju börjat ifrågasätta sig själv om man klarar de, brinner man tillräckligt mycke för detta? Jag vet ärligt om inte om jag som danslärare skulle klara av att bli utsatt för de som en lärare blev utsatt för här om veckan, de känns som att de akulle knäcka mig, och de gjorde ont i mig att se hela grejern, och jag är ju bara en av alla elever.
Finns det någo ting utanför dansen jag skulle kunna tänka mig att jobba med?? Svar: nej! Jag vill bara dansa men hur mycke brinner jag för det.., det jag just skrev säger emot sig typ. Men ja jag e sjukt förvirrad och dagarna /veckorna går upp och ner.
Ni få som läser denna blog, vad anser ni att jag har för personlighet? Av de ni sett.Ni fåt gärna ge en komentar, med både negativa och positiva saker.
Om jag inte får några kommentarer antar jag att det är okej också. Haha
Är jag sm mina förebilder? Inget ni böver dvara på, jag bara ställer frågan till mig själv.
De e mina bröder, vi kommer frn samma föräldrar och har samma blod o gener o llt de där. Men personligen tycker jag att jag e väldigt olik dom. Hade jag vart lik dom hade jag nog kommit längre än såhär i livet, även om jag e evig tacksam att jag har kommit dit jag kommit känns deofta som att jag borde ge så jäkla mycke mera och och utnutja min personlighet på ett bättre sett. Personlighen tycker jag inte att jag har en såstark personlighet då jag har en stark tendens att jämföra mig med andra och deras liv.
Så att jag e förbilder för andra har jag svårt att tro, trotts att de e sant och jag vet om det. Så nått bra antar jag att jag gör ändå.
Ja som n kanske förstår e jag livrädd för att bli dålig.. Och vad de innerbär vet jag inte.
Det finns andra personer i mitt liv som är dödsviktiga förbilder också. Personer som jag lärt känna bara de senaste åren som har fått mig att inse saker och mogna på ett helt anant sett som jag vet att jag absolut inte skulle gjort om jag inte skulle träffat som.
I övrigt har jag haft huvudvärk idag, vaknade med skallebank , men åt frukost och en stadig lunch, första klassen gick bra, ingen återkommande värk, men andra klassen gick svinbra men när de va va 40 min kvar kom de som ett skott. Huvärken togöver och allt gick käpprätt utför. Skiiit, signade ut från de två sista klasserna och släpade mig hem, ledsen ich besviken på huvudvärken som orsakad dålig prestation.
Men i morgon är de rehersal och hoppas jag gillar koreografin så min motivation bli bättre då den vart lite dålig på senaste.
Hoppas ni har de bra!
Kommentarer
Trackback
